Jultankar

[försenat inlägg]

Såhär i jultider vill jag ägna en medlidandets tanke åt alla jordens stackars människor. Först tycker jag synd om alla som ska tillbringa lovet med sin släkt. Visst, mostrar och farmorar (eller kanske heter det farmödrar) i all ära, för att inte tala om alla extra julklappar deras närvaro innebär, men framåt annandag jul börjar man onekligen fundera på om det inte skulle vara värt att vara utan alla extra paket (som man ändå kommer lämna tillbaka så fort man kommer hem) för att slippa släktingarna… Givetvis talar jag inte speciellt om min egen släkt, som är synnerligen trevlig jämfört med alla skräckhistorier man hör om kindnypande fastrar och odrägliga kusiner, utan om min uppfattning om hur det skulle kunna vara… En del drag börjar jag helt enkelt tröttna på. Dels den här mänskliga eviga längtan efter att höras och synas, som så lätt uppstår i samband med kombinationen många personer på liten yta. När den går överstyr genererar den ofta ett scenario där alla skriker i mun på varandra, eller som i vårt fall: alla försöker vara artiga och låta alla prata, men någon person avbryter de andra hela tiden. Det må låta som en struntsak, men alla vill vi ju bli hörda och det är inte kul att alltid bli avbruten mitt i en mening. Personligen har jag samlat på mig en hel hög med åsikter och inlägg under dagarna här uppe som jag gärna skulle framfört om jag inte blivit avbruten. Jag med min eviga strävan efter maximal pedagogik i allt har lite svårt att förstå hur de som uppfostrat en till att inte avbryta andra, sånt har jag själv lärt mig redan som liten och undviker det därför nu, själva idkar någon typ av verbal armbågning i varje samtal, eftersom de egna åsikterna tydligen är så fantastiskt jättebra på alla sätt. Inga personliga påhopp, men om människor i allmänhet; till slut mår vi dåligt av att bo för tätt på liten yta, och vi börjar klänga på varandra för att själva nå upp över ytan.

Jag vill även uttrycka mitt medlidande med alla stackars barn vars föräldrar är skilda. Okej att tillvaron kanske blir bättre då än när föräldrarna springer runt och slåss eller vägrar prata med varandra, men kunde de inte ha tänkt på det lite tidigare, innan de gick och gifte sig och skaffade barn tillsammans? Vi har några vänner som just ska skilja sig, men ändå firar julen ihop i år eftersom de inte framfört sitt beslut till barnen än. Och jag bara ser framför mig hur julklappsutdelningen ser ut hos dem i år – förmodligen kommer det som skulle varit ett sätt att visa glädje och kärlek att urarta till en stor tävlan om barnen. Pappas rimförslag löd såhär:
God jul, här får du en häst
Från den förälder du älskar mest!
Trots en rejäl dos sarkasm i hans uttalande ligger det förmodligen inte så långt ifrån sanningen...