När folk dör i min värld så hamnar de i ett stort mörker fullt av självlysande plaststjärnor. Där räknas alla dåliga och bra saker upp och summeras och därav bestäms om man får ligga i den stora mjuka sängen med duntäcke eller på det kalla stengolvet. Där finns också mellanting som våningssäng och luftmadrass. Hela tillvaron går ut på en sak: att sova. Efter livets hårda slit kan vissa vara väldigt trötta och somna direkt, medan andra har sömnproblem och kan ligga vakna och vrida sig i oändlighet. Men alla lider de av samma sak: den obehagliga känslan av tvivel på att man verkligen finns. Och då är man till slut tacksam om man har hamnat på stengolvet eftersom det får en att hålla fast vid övertygelsen om att man existerar... Och man kan inte byta säng när man väl hamnat i en. Precis som i Indien så har du fötts in i ett visst kast. Eller snarare dött in i ett.
...
Och stjärnorna blinkar inte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar