Aldrig förut har det gjort så ont
Att se någon ledsen
Som det gör nu
Aldrig förut har jag känt sådan skuld
Över någons uppgivenhet
Som jag gör nu
Aldrig förut har jag sett någon försvinna så
Och i självbevarelsedrift eller kanske förakt
Undvika allt jag är
Men jag gjorde det ju inte för att såra dig
Egentligen ville jag bara rädda dig och
Även om du kanske inte förstår det nu
Så tror jag att du gör det, en annan gång
Och då är det förmodligen för sent och
Jag vägrar förlåta mig själv för det.
Och jag ser dig framför mig om nätterna
Ditt sorgsna ansikte
Försöka sig på ett leende
Din sargade själ
Försöka bli hel
Jag hatar den synen,
Hatar känslan av att
Allt är mitt fel
Så mycket hellre vill jag
Se dig i verkligheten
Få röra dig, höra dig,
Veta
Att du lever
Och det är nästan så att jag ångrar
Att jag sa som det var
Hade jag fortsatt spela med i ditt spel hade jag
Åtminstone fått lite till av dig
Fått känna att jag duger
Och att du tycker om mig
För det gjorde du ju?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar