Orka någonting egentligen. Orka håltimmar. Orka att hälften av alla lektioner blir inställda. Orka att vår (manlige) historielärare just fött barn. (typ.) Orka teori på idrotten. Orka att alla är trötta. Orka uppkäftiga arroganta kärringar. Orka januari. Orka plugga. Orka otrevliga musiklärare. Orka någonting alls.
Biologiprovet var ett skämt. Det var nästan förnedrande, så enkelt var det. Hånskratta åt mig sedan när jag blir underkänd (vilket vi i och för sig inte kan bli på den här diagnosen, men ändå), och referera till det här inlägget då. Gör det, och räkna med en smäll. I vilket fall så är jag obeskrivligt glad att jag inte ägnade min helg åt att plugga inför provet. Det skulle det inte vara värt.
Håltimmen efter provet ägnades åt kreativitet på hög nivå. Vi satt i bildsalen och tillverkade små figurer på pinnar med flirtkulor och piprensare, typ Paulas "emo boy... on a stick". Sammanlagt sex stycken tror jag, plus en kropp som verkar ha blivit av med sitt huvud någonstans på vägen. Det känns bra att ha producerat någonting positivt i alla fall. Å andra sidan, om en kinesängel är det bästa jag kan åstadkomma är väl frågan om det är värt att fortsätta...
När jag blir grå, när jag faller
Orkar du för två?
När idag blir igår,
Kommer du att älska mig då?
*
Jag har inga vänner kvar, visst är livet underbart?
*
Spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss,
Det är bortom min kontroll...
/Kent ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar