Torsk är radioaktivt

Jag har aldrig riktigt insett tjusningen i att äta torsk. Det smakar ingenting, är torrt och växer i munnen. Allt snack om utfiskning av Östersjön stillade min desperation, och en period av inre lugn och lättnad infann sig. Dock endast tillfälligt, visade det sig, för sedan den hetsen stillat sig har mina kära förfäder fått för sig att det är nyttigt med torsk igen. Blä. Idag insåg jag att eftersom fiskbitarna bara faller sönder direkt till en gråvit formlös massa, är de såklart radioaktiva. Och vad är halveringstiden på torsk liksom? Vi snackar speed, typ sju sekunder. På sin höjd. Nej, hellre blir jag vegetarian på heltid. Tror jag i alla fall. (...ser köttbullar, julskinka, prinskorv, köttfärssås, kycklingsallader och annat flyga iväg och aldrig komma åter...) Okej då, jag skulle aldrig klara av att vara vegetarian. Men fiskoterian kanske? (...tankarna vandrar nu i stället till tjejen i Notting Hill som är fruitarian och påstår att frukter har känslor - "so this carrots have actually been..." "murdered, yes." ...) Oavsett. Om uti fall (stackars jorden) att jag skulle få barn någon gång, ska jag definitivt bespara dem plågan som heter Torsk.