Tjo. Kemiprovet idag sög hårdare än något annat jag skrivit på mycket länge. Ser framför mig en favorit i repris på scenariot under Bengts styre då halva klassen blev underkända på kemiprovet... Får väl se hur det går. Hur som helst slog det mig igår att man kanske inte måste ha alla MVG och gå ut med 20.0, det hade liksom inte funnits i min tankevärld tidigare. Funderar på att ha som mål att inte göra det, inte för att sticka ut och få kalla mig "alternativ", utan för att slippa pressa mig själv. Folk pratar om att man alltid ska göra sitt bästa och att det är tillräckligt, men det funkar inte så. Det funkar så att man kämpar för det man vill, eller struntar i att orka kämpa eftersom det inte känns värt det. Och jag tycker verkligen inte det känns värt besväret och tiden att kämpa ihop MVG i kemi och biologi. Det har aldrig varit mina starkaste ämnen och kommer aldrig att bli (vilket ju i sig kan få vem som helst att undra varför jag valde natur, men det är en annan sak...). För varför gör vi det här egentligen? Varför vill vi gå ut med "det nya 20.0" (=22.5 om jag har förstått det rätt trots frånvaro på senaste Liv & studier) i bakfickan? Somliga kanske vill in på Handels, men inte jag. Jag vill för allt i världen inte stanna kvar i Stockholm! Jag vill bort. Någonstans där man inte behöver vara bäst för att duga. Därför orkar jag inte ens vara missnöjd med att det gick så dåligt på provet. Besviken är jag ju knappast med tanke på att jag knappt pluggat alls, och jag vet att det var mitt eget val. Man måste hinna leva också.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar