Fair play

Människor är ett intressant släkte. Framåt höstkanten gräver man fram sitt gevär och knallar ut i skogen för att skjuta oskyldiga djur till sin egen glädje, och försvarar det med att det ligger i vår natur att döda. Japp. Döda älgar, säkert. Mitt tema är dock inte ”sluta döda” utan något helt annat, nämligen människans intressanta dubbelmoral. För inte är det ovanligt att människor räddar djur som råkat i knipa, orsakat av människor eller inte, i syfte att hjälpa. Jag pratar inte bara om söta katter i träd, utan även om djur som vi i normala fall skulle jaga. Älgar dras upp ur kärr och släpas upp från blankisen, och för mig (som förmodligen själv inte skulle klara att skjuta ett djur) återstår bara en fråga: när man har räddat den där älgen, skjuter man den då eller låter man den springa? Jag tror det handlar om någon typ av drift att låta alla spela efter samma regler. Det går inte under människans käcka benämning ”fair play” att döda ett djur som inte kan fly, därför väljer vi i stället att, en aning nedlåtande, rädda offret och låta det löpa. Sen kan man ju alltid fråga sig hur ”fair” det är att springa runt och knäppa djur med bössa, egentligen borde vi väl försöka gripa dem med bara händerna…