Jag vet att ni hatar att jag säger det, och ni vet att jag hatar mig. Okej? Är vi överens då? Jag tvingar ingen att läsa det här, så Förlåt.
Jag var i stan med Cc idag. Och hon sms:ade med Is och vi träffade honom och hans kompis, orkar inte berätta vad som hände för det känns jävligt meningslöst men jag har saknat honom, det var fint att träffas igen och... jag vill bara säga förlåt till någon. För att jag finns och tar upp er tid, för att jag är är två centimeter från ett nervöst sammanbrott och ni ett helt liv, för att ni är så perfekta och jag inte ens mig själv =(<3<3
Hjälp. Seriöst, hjälp mig, har på allvar suicidala (gillar att det ordet finns i svensk variant) filmer framför ögonen hela tiden, "...och jag såg dig överallt..." SHIT!
.........................................................
... Ett känslomässigt nervvrak
som bara sjunker djupare och djupare ner mot botten
(Och haken är; någon sådan finns inte
Brunnen är bottenlös, och jag snart försvunnen)
Och ni som inte har några tuber
Hur ska ni då kunna hitta mig?
Jag är ett sjunket skepp som inte går att bärga...
Förlåt, jag bara tjatar och gnäller
och gör det inte ens bra
FÖRLÅT känns som det enda ord jag känner till,
och det är fucking not enough
Men vafan ska jag göra,
Jag snurrar ju bara in mig i mig själv hela tiden =l
DÖ!!! Förlåt, förlåt, förlåt,
kan man säga det för många gånger?
Jag menar, kommer ordet att ha tagit slut när jag verkligen behöver det...?
Det är ingen idé längre, det blir inte bättre än såhär så... ciao.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar