[jag insåg på något sätt att det var lika bra att slå det ur mig. Jag vet inte hur eller varför, jag minns inte nu vad jag sökte. Det enda jag kommer ihåg är ett rop; Gud vet att jag verkligen försökte. För det gjorde jag. Jag har fallit så långt... Men varsågod, ännu en liten pusselbit av min själ som alla andra jag sprider ut på internet. Jag är en idiot.]
Ironisk migrän av värktabletter
Du finner tomhetens desperation
Andas dig genom sömnlösa nätter
Flyr genom mörkret för inspiration
Nu lever skuggan av din spruckna hud
De salta tårarna är blöta än
Nu klingar ekot av ditt hjärtas ljud
Fotspåren vandrar runt staden igen
I vinteryran täcker snön din kropp
Du göms under ett skimrande lager
Och gnistrande rimfrost väcker ditt hopp
När du ler mot en gryende dager
Det droppar när vinterns kalla mörker vänder
Du kisar och värmer dina frusna händer...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar