Som du kanske har förstått
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag sakna dina sinnen
Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss
Och vi glömde våra minnen
Som du kanske redan vet
Jag är oslagbar
Jag far hellre framåt mot min vilja
Än jag vänder
Du är sval, sen blir du het
Du har känslorna kvar
De här väggarna rasar
Och jag undrar vad som händer
Du har dina moln
Och jag kan inte skingra dem
Kan inte låta dem va
Och jag har mina ord... Som du sa.
Som du kanske redan hört
Jag blir aldrig klar
Du sluter dina ådror
Om du sätter dig och väntar
Som du redan har berört
Här är glimmande dar
Välsignade december står för dörrn
Och livet längtar
Som du kanske redan sett
Första snön kom inatt
Nu flyttar vi med fåglarna
Som trotsar Atlanten
Har du hittat rätt?
Kan du höra ditt skratt?
Kan du leva vid en brant
Med ena foten över kanten?
Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss
För då är allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört...
/Lars Winnerbäck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar