..
..
..
Som en förvuxen människa
I förkrympta kläder
Längtar dina urlakade ögon
Bort från folkvimlet
Du ser med tom blick
Ut över vinterstaden
Som dränks i snöblandat regn,
TV-serier och kaffe latte
Dina nyckelben är tydligare nu
Och novembermörkret med
Men halsduken är nyköpt
Och vinterjackan vattentät
Men det händer att du
Knäpper upp kappan i halsen
För att få känna snöflingorna
Smälta mot din bara bröstkorg
Och det händer att du
Öppnar fönstret till ditt rum
För att släppa in lite luft
Och dra ett djupt andetag
Men det är stadsluft du släpper in
Och trasan du torkar med
Är smutsigare än köksbänken
Ser du inte det?
Ibland har jag sett dig
När du står på perrongen
Och du verkar inte riktigt säker
På åt vilket håll du ska
Förr kunde du hoppa på
Vilket tåg som helst
Åka till ändstationen och tillbaks,
Men de dagarna är över nu
Den tiden är förlorad
Din lyckas dagar är förbi
Och du tittar lite sorgset ut
På husen du passerar
Verkar nästan ångra
Att du klev på rätt tåg
Att du inte lät dig föras bort
Till nya förorter och andra hus
Tunnelbanan stannar nu
Och jag vet att du ska av
Själv ska jag byta till röda linjen
Men jag ser dig stå kvar
Du viker inte med blicken
1 kommentar:
grym dikt!
Skicka en kommentar