- Dagens barnprogram. Jag sliter mitt hår i ångest över vad barn som växer upp och lär sig att avguda program som "Hos Musse" och annan skit, kommer att sluta som. De missar ju en otroligt viktig del i uppfostran och deras uppväxt kommer bli jävligare än någon annan generations, för det finns ju inte en jävla människa som vill lägga ner lite energi på dom! Nån drar ihop nåt fult och kantigt i datorn eller skickar fram några dockor i Allram & Est-stil, men inte fan spelas det in några riktigt kvalitativa barnprogram längre. Tacka vet jag Fem myror är fler än fyra elefanter, som sänds på nytt nu i ett tappert försök att rädda de annars förlorade barnen. En liten tröst i vår oro över dagens barn var i alla fall att vi råkade se att Johan fortfarande var kvar på Bolibompa. Tack.
- Klottersanering - varför? På folks privata husväggar kan jag förstå att inte alla finner klotter särskilt upplyftande. Men annars - gråa trista tunnlar, vem tycker bättre om dem utan ett av de där fascinerande apansiktena med olika ansiktsuttryck? Vid Bodals station finns, förutom tunneln med den orange graffitin som jag älskade högt och innerligt och är otroligt lättad över att ha hunnit fota, en betonglåda av något slag som säkert innehåller något viktigt elskåp eller fan vet vad. Den hade blivit jättesnyggt uppimpad i olika färger och jag var jätteglad över det, men nu är det borta. Finns det inte någon av alla tjocka gubbar i typ kommunen eller något, som fattar att det inte är rätt sätt att bara tvätta bort det? "Det är att kriminalisera symptomen medan sjukdomen sprids", om ni så vill, ge folk ställen att måla på i stället för att sanera väggarna (som ändå blir jättefula efteråt) i någon typ av utmaning: "Ha! Nu har vi tvättat bort det ni skrev, så kommer ni sluta klottra nu?" Det funkar inte så. Jag är långt ifrån den enda femtonåringen som har lyckats inse det, och jag bara väntar på att någon människa med slips, en kaffemugg och fötterna på bordet ("...för du vet här är det körigt") ska komma till den insikten också. Tills dess får jag väl passa på att fota den snygga graffiti jag passerar för säkerhets skull.
Åh, jag som älskar att klaga skulle verkligen kunna göra en oändlig lista på allt jag är missnöjd med, framför allt när det knyter an till mig själv eftersom jag är bäst på att försätta mig själv i obehagliga situationer och skapa problem utan andras hjälp. Till exempel har jag en jävla massa läxor, uppsatser och prov men är alldeles för trött för att orka plugga. Nu ska jag på bandymatch i Saltsjöbaden och jag är så jävla taggad! Fan vad vi ska vinna. Sen hoppar vi in på fotomässan så jag får drägla lite över alla fina systemkameror som jag så gärna vill ha (tillsammans med alla andra diskreta billiga små saker i stil med ipod, dator, segelbåt, you get it). Love yah! Räkna med mer gnäll när jag är tillbaka. Pussel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar