Sitter här och pratar för mig själv... Jag är en sån god lyssnare

Idag är det torsdag. Det är ingen idé längre att nämna vad vi gör på lektionerna i skolan, för det är i princip ingenting. Större delen av dagen har jag legat utomhus och solat, samt pluggat hemkunskap. Måste säga att jag är en aning broken hearted för att jag förmodligen inte kommer in på Viktor Rydberg, men det löser sig väl.

(Ledsen, men jag har totalt tappat lusten att blogga, och det är bara för att jag vet att ni som läser det bara vill jävlas med mig. Varför? Hur kan det komma sig att folk över huvud taget kan ha så tråkigt, så lite att göra och så ointressant liv att de måste trycka ner andra? ...Skaffa ett liv!)

Jag var glad. Det var fint väder och alla var tillräckligt positiva för att jag skulle känna mig okej. Men det är någonting med datorn i sig, den innebär så otroligt mycket negativt som liksom suger musten ur en. Så många kommentarer från så många håll, så mycket arbete och så mycket irritation över det hela. Ändå sitter jag här i datorskärmens kalla sken och skriver, gör inget annat, och det är nu jag börjar förstå hur man hamnar i ett beroende. Man gör saker som vet inte är bra, man mår inte bra av det och det gör en bara deprimerad. Ändå fortsätter man. Det blir som en drog, men också som att prata med sig själv eller vad man ska säga. Aldrig för man så djupa konversationer med någon som man gör med sig själv - eller okej, jag kan bara prata för mig själv och inte för någon annan, men ändå - och det är också lite intressant. Och, som jag sagt förut och aldrig kommer sluta säga eftersom det är jävligt sant och stämmer så bra in på verkligheten, Hellre ensam än i dåligt sällskap. Hellre pratar jag för mig själv i bloggen, än för någon som ändå inte bryr sig om vad jag säger. Som Uno Svenningsson sjunger med Freda' i Månen i min spegel: "Sitter här och pratar för mig själv, jag är en sån god lyssnare"

<3<3 Snart är det sommarlov i alla fall. När sommaren kommer, jag lovar dig bättre dar. <3<3