Sitter och poetar mig, i brist på bättre underhållning. SAKNAR DIG <3<3

Under gråtande änglars mörka himlavalv

Har dessa saltstänkta vemodets rosenblad

Hört mig viska ditt namn i sommarregnet

Du åkte igen, och jag blev ensammast på jorden
Och fastän du fortfarande finns kvar
Är du liksom mera där än här
Och mera precis där inte jag är

Och det är inte känslan av att vara oälskad
Eller bortglömd och utan värde alls
Bara ensamheten efter att ha varit två
Och alla minnen av livet som det var då

När du var här och fanns hos oss
Och lyste upp dagarna med ditt leende
När du fick en att känna att allt var bra
Det är den tiden jag saknar idag

Och dig och allt vi gjort tillsammans
Alla minnen, alla äventyr
Alla de gånger du fått mig att le
Fast sovsäcken varit blöt, och tältet stått på sned

Din röst och alla fraser
och tröjan det står "busig" på
Ditt hår och dina händer
Och dina söta överbettständer <3