Igår mådde jag inte alls bra, men jag knarkade upp mig på halstabletter och var i skolan i alla fall. Man är ju fan rädd att missa skolan om så bara för en dag, man missar ju så mycket man aldrig kan ta igen! Efter lunch hade jag en liten självmordsstund, då någon klippt upp mitt lås och tömt mitt skåp. Tydligen hade lappen suttit på skåpet sedan i torsdags, men det hade ju inte jag sett för jag var ju på Fiskeboda. Så nu har jag fått hitta ett annat skåp, men har ännu inget lås... För er som inte vet, kan jag ju tala om att det råder brutalt, blodigt krig om skåpen på skolan. Det finns max tre skåp fler än elever, och de är trasiga. Alla elever har ett eget skåpsnummer tilldelat till sig, men ingen använder sitt eget utan snor andras eftersom ingen vill tillbringa ett helt år på golvet i en trång korridor och bli nertrampad. Det fick jag göra, och det ville jag inte göra igen... Men nu måste jag det i alla fall. Jävla system. Jävla underskåp. Jävla allt. Jävla livet. Ja, ni kanske förstår att jag var opeppad.
Jag passade i alla fall på att sova under håltimmarna, så sammanlagt tre timmar tillbringade jag ovanpå dramasalens saccosäckar med Piko i öronen. (Och för er involverade; en av amerikanerna har bestämt sig för att genomgå en fettsugning, så nu rullar det fettklumpar över hela golvet! ;O)
Hem med Fredrik som tillbringade kvällen här. En liten tripp till Bodal blev det såklart också...
Och jag tycker verkligen inte om det. De flesta visar inte den förståelse man kunde önska, men det kan man väl heller inte begära. Som jag sa, det är fyra förträngda år som kommer tillbaka till en innanför de dörrarna... Och cafeterian är ommålad igen såklart, de gamla regnbågsfärgade skåpen är ersatta, stora spegeln är borta och en TV har satts upp i den trappan. Annars är allt sig förvånansvärt likt...
x
Det är samma basketkorgar under samma sol
Som gick ner så vackert i december
x
Och bakom samma gunnebostängsel
Längtar andra ungdomar ut
Till verkligheten, drömmen
Ut till färgerna man bara ser på bio
(Ja, Söndermarken är det som automatiskt ringer i mina öron när jag går här)
x
Och jag slås av
Att sen jag lämnade det här fängelset
Har ännu fler staket monterats
x
Ja, det är ju också ett sätt att hålla ungdomarna kvar
Om man nu inte lyckas få dem att stanna frivilligt.
x
x
Hoppas ni hade en trevlig måndag
(om sådana nu förekommer den här tiden
Nu för tiden)
x
Pussel ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar