Lyssnar på Håkan och vältrar mig i minnen av monopol, gitarr och kanelte. Har man inget nu att leva i, blir det lätt så att man återupplever tider då man... levde.
Fan. De dagarna kommer jag minnas så länge jag lever. När den dagen kommer då jag inte längre minns hur det kändes att bada mitt i natten, sova i en trång liten sjöbod med stearinljus och verkligen känna att man lever, då vill jag inte leva mer.
I mitten av en hurricane...
Kanske är det där jag står
Stilla på samma gråa asfaltsfläck
Medan hela världen snurrar omkring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar