I morse var det dimma ute. Från lidingöbanan kunde man inte se landet på andra sidan vattnet, det var läskigt. I Ropsten mötte jag en yngre kvinna som kom bärande på en väska med en hund i - och väskan såg verkligen ut att vara designad för sådana ändamål också. Tala om doggybag (som annars brukar innebära en liten låda med restmat från restauranger som man tar med hem till hunden - typiskt USA)...
Vi hade kemilabb och jag och Klara, som var de enda som bara var två, lyckades vara först med att lista ut hur vi skulle göra, bäst på att genomföra det och snabbast med uträkningarna. Vadå äg?! Eller, som vi sa, så var det typ undantaget som bekräftar regeln... att vi egentligen suger på kemilabbar.
Under rasten fick jag ett SMS som fick mig att skrika av glädje, där det stod: "Hej! Marie är inte i skolan idag så liv och studier kl 12.05 och 13.05 är inställda./Lena" - gissa om jag blev lycklig.
Efter tyskan då vi kollade klart på filmen hade jag alltså slutat för dagen och klockan var 20 över 11. Eric sprang ifatt mig i trapphuset och räddade min dag, det var roligt. Jag har haft nån typ av Eric-abstinens hela veckan xD <3
Vi käkade lunch, drog runt i skolan och gjorde ingenting ett tag, eftersom jag hade stämt träff med mormor kunde jag inte åka tidigare. Jag fortsatte förgäves mitt letande efter miniräknaren, samt röjde upp i skåpet. Sen åkte jag till Västertorp där jag efter en stunds väntande mötte mormor, eftersom jag ska börja städa hos min gammelfarmor varannan vecka. Vi kollade igenom var grejerna står, städade, tvättade och fikade och var allmänt sociala.
Sen drog jag direkt till träningen i gärdeshallen. Där var fyra andra tjejer + David, så det blev en ganska lame träning med lite skottövningar och match. Några killar utan något liv hade inget bättre för sig än att banka utav bara helvete på rutorna till salen, skrikandes åt oss att släppa in dem vilket vi vägrade. Det slutade med att de försökte slå in fönstret och hotade med att hoppa in genom det (vilket skulle kunna sluta intressant med tanke på att det är flera meter mellan marknivån och golvet i hallen), gjorde sönder någon typ av strömdosa som hängde där samt kastade in försvarliga mängder torra löv genom fönstret. Då har man verkligen inget liv... Lars var inte helt nöjd med dem efter det.
Jag segade hem, träffade Donk som skulle på möte i lokalen på lidingöbanan och kom hem och käkade middag. Borde städa såklart, men jag orkar inte så jag sitter här i stället. Jäklar vad mycket klockan är också, kommer inte hinna plugga alls :( Det har satts upp nya delicato-reklamer på stan, det är jag lycklig över. Alla de är så grymt bra! ^^ typ "kan innehålla spår av vitaminer och mineraler" - där är ju någon som har tänkt! Och det tycker jag om.
Min pappa, som inte är någon genomgedigen golfare som spelar sådär jätteofta men som ändå har visst intresse för snobbsporten och även viss talang, har i många år envisats med att hålla mig kvar i Lidingö golfklubb i ett desperat försök att få mig att inse tjusningen i att stå och vifta med pinnar och slå iväg bollar som knappt syns (och dessutom inte göra det i syfte att träffa personen man för tillfället är arg på heller) - något som han ännu inte lyckats med. Ibland tror jag till och med att han har ljugit ihop hur många 9-håls- och 18-hålsrundor jag har gått under året, bara för att få mig att behålla bra status i klubben... Nu tror jag i alla fall att han äntligen har lagt av. Jag uttryckte med all önskvärd tydlighet häromkvällen hur otroligt bra jag klarade mig utan att spela golf, och han verkade faktiskt nästan ta in det. Puh. Jag kan inte spela golf. Haha, om pappa vill ha övergolfiga barn kan han väl gå och skaffa några med typ Annika Sörenstam, eller kanske min farbror för han spelar massa golf. Eller nej, då blir det inavel... då kanske barnen får tre armar och ett ben, vilket förmodligen skulle vara en sorglig, om än ganska komisk, syn... Och de skulle förmodligen få tävla i någon slags handikappsklass.
PUSSEL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar