Fredagstankar

(...Igår kväll lyssnade jag på "En tätort på en slätt", och la märke till att det i slutet en kort stund är någon som visslar med i melodin. Så om någon orkar bry sig kan ju den personen lyssna efter det ljudet...)

I morse firade vi min kära mor, med hjälp av Colan som bidrog obeskrivligt mycket i presentöppningen såklart. Vid frukosten påpekade mamma att stereon lyste, och pappa svarade att den var i Stand by mode, varpå Malin givetvis börjar sjunga "Darling, darling, stand-by mode"... =)

Det pågår något mystiskt i vårt hus. De senaste dagarna när jag kommit ner för att duscha har en stor flaska duschtvål stått på duschvredet, trots att vi redan har en på gång, och varje gång har jag ställt undan den på olika ställen: ovanpå skåpet, liggande inuti skåpet gömd under andra grejer, etc. Och ändå kommer den tillbaka! Så jag måste nu göra ett val. Livet är ju fullt av såna där riktigt avgörande val som påverkar framtiden i många generationer, och det här är förmodligen ett av dem. Alternativ 1: Jag frågar helt sonika rakt ut i familjen vem i helskotta det är som behöver två liter duschtvål i duschen i stället för en, och varför i så fall. Alternativ 2: Jag fortsätter att gömma tvålen på mer och mer oväntade ställen, till exempel i tvättkorgen och under huvudkudden, för att se om den fortfarande kommer tillbaka till duschen utan att någon nämner det. Jag tror jag satsar på det andra... det blir kul ju ^^

[Vet inte om ni
fattar hur det känns men
när du raderat mitt nummer
och medvetet förträngt allt om mig
som fanns att veta
Det är då
som jag inte längre lever
Och det är ungefär dit
vi har kommit nu,
tror jag.
Eller?
Grattis på födelsedagen. Jag tror du vet vem jag är.]

Vad vi har gjort i skolan idag orkar jag inte prata om, mer än att jag fick MVG på engelskauppsatsen och hamburgare till lunch. Det var trevligt, båda sakerna.

När Sam efter historian lite nyfiket (eller extremt avundsjukt och svartsjukt) hade frågat om jag varit på killkalas, och Offer gråtit en skvätt över att han inte var där, åkte jag hem och landade inte helt oväntat framför datorn som vanligt. Det är lite roligt, eller extremt konstigt, eller helt enkelt ett tecken på att bloggen verkligen är min drog, men under dagen tänker jag på saker som jag vill skriva om, och skriver ofta upp dem på mobilen (som en följd av mitt erkännande av det dåliga minne jag tyvärr lider av). Så här kommer lite utdrag ur livet som jag gått och tänkt på:

På cykelbanan nedanför Millesgården står det något skrivet med sprayfärg på asfalten. Som den extremt avancerade och vältränade cyklist jag är susar jag vanligtvis förbi i hundrasjutti och hinner bara skymta några röda bokstäver, och även när jag cyklar uppför (och inte nödvändigtvis håller riktigt hundrasjutti kanske, utan snarare femti... eller kanske fem...) har jag inte orkat stanna och verkligen läsa vad det står. Igår orkade jag det, dock. Jag var på väg hem från träningen och trots att klockan inte var mer än halv åtta på kvällen så fick man midnattskänsla eftersom det kändes som om någon slängt ett mörkt skynke över hela jordgloben. Månen var läskigt stor och orangegul, och hängde som en böjd banan över stan. Det som stod på asfalten var skrivet spegelvänt:

Urban midnight art.

Och det skulle man kunna reflektera en hel del över, om man nu känner för det. Som exempel kommer här en ledande fråga;

Varifrån tittar man om man läser det åt rätt håll, och vem eller vilka gör det?

***

Häromdagen på svenskalektionen meddelade vår svenskalärare att hon var gravid, förmodligen för att undvika såna här pinsamma "man får lov att gratulera"-situationer (då offret i fråga egentligen inte alls är med barn). Det resulterade i att hela klassen började applådera, något som ju kan tolkas på olika sätt... Jag hoppas att mina vänner inte applåderar om jag skulle bli gravid någon gång. Nu vet ni.

Jag måste plugga. Tyskaläxa, historiaord att översätta, mattetal, engelskapjäs att läsa samt ett stort biologiprov på tisdag som jag inte ens börjat plugga till... Det känns som att alla i klassen som gick och hade ångest över att de inte hade någonting att göra i helgen har slutat upp med att oroa sig nu. Det här verkar nämligen kunna fylla upp bra mycket mer än två dagar... Suck. Jag kommer dö.

PUSS **