Jo, lergubbar & orientering

Dagens hyllning går till Johanna som fyller 16 år. Grattis!! ♥ ♥ ♥

Imorse var jag ute och sprang på gatorna klockan 20 över 6 för att montera min lilla fina överraskning till Johanna. Det var ganska jobbigt men rätt skönt också, det var rätt kallt och luften var sådär trevligt härlig att andas. I övrigt var vädret som de flesta andra dagar den senaste tiden, helt otroligt underbart fint bara för att hedra allas vår käraste Jo.

Skoldagen inleddes med självmordsskrivning om C... Colden? Nej, Holden Caulfield och Räddaren i nöden. Vilket var ungefär vad som kunde behövts vid ett flertal tillfällen under tiden jag läste den boken på grund av mina mentala sammanbrott. Förlåt, men jag tyckte verkligen inte om den. Och att sitta där och försöka kläcka ur sig intelligenta åsikter om denna person som verkar i högsta grad skum, trots att man helst skulle vilja kasta några mosiga tomater på honom och be honom dra åt helvete, är extremt påfrestande. Vi skulle skriva mellan 600 och 800 ord, med en lite snabb överslagsräkning kom jag fram till att jag hade producerat 1200. Gissa vem som står först i kön till galgen nu, liksom.

På ESU:n gjorde vi lerfigurer, det var roligt, vår hade extremt stor hjärna och ett überstort ben och ett minilitet, och två skumma armar också. Han satt naken på en stor klump av lera och hade extremt dålig hållning på grund av huvudets storlek. Tilläggas bör att Jonas gjorde ansiktet och lyckades otroligt bra med munnen som påminde om Johannas när hon håller fast en penna ^^

Inställd svenska gjorde oss överlyckliga över lite tidigare lunch, tills vi såg vad som bjöds. Potatismoset var sådär mysimosigt slibbigt med stora klumpar i, och jag har insett att det är för att dom gör mos på fast potatis. Hur smart får man bli?! Jag ska lätt tipsa dom om något annat. Sen hade vi i alla fall tre timmars håltimme innan idrotten på frescati. Den första tiden slogs ihjäl genom halvseriöst schackspel med Linnea, Klara och Olivia. Jag var duktig och försökte bli av med alla pjäser, samt lyckades med det. Jag trampade till Frescati och tog mig tid dubbelt så snabbt som offrena som åkte buss, såklart, och väl där spelade vi lite fotboll (Malin and tha booyz). Det är så roligt, för första gången säger killarna "Bra Malin!" medan vi spelar, inte för att jag är så slående bra i jämförelse med dem utan för att jag gjorde någonting som var bra för att vara mig. Och att sänka alla förväntningar till noll genom överdriven självdistans och sarkasm får dem att efteråt säga att "Fan Malin, du är ju rätt bra ändå!". Då blir jag glad. Vi orienterade på idrotten, gick nästan hela vägen på korta banan och plockade typ hälften av kontrollerna. Vi är helt enkelt bäst. (Hanna blir impressed, antar jag)

Sen spelade dom lacrosse på After school sports, fan vad jag ville vara med! Såg så jävla tufft ut. I stället trampade jag hemåt, hann duscha innan flöjten där vi överflummade som vanligt, och sen gick jag förbi Jo. Där fick jag äran att möta hennes boyfriend, bara för att jag är cool, samt hennes kusin och lillebror. Jag antar att hennes släkt var otroligt nöjd med att jag kidnappade tha ungdomar från middagen, moahaha 8D

Ojoj, nu måste jag göra med annat, ha det fint alla barn! Pusselipuss =) ♥