.
.
Fan, förlåt då
.
Men jag offrar vad som helst
.
Slutar äta, slutar ringa
.
Slutar dra på elen och varmvattnet,
.
slutar köpa kläder och prylar
.
Avstår från barnbidraget och lönen från mitt jobb
.
Tar hand om hunden till 100%
.
Flyttar hemifrån om det behövs,
.
.
.
Bara ni slutar bråka nu?
.
.
Snälla, var tysta
.
Det spelar ingen roll om ni skriker
.
Och ni vet att jag allra helst önskar
.
Att alla problem bara gick ut över mig
.
Och ni vet att mina önskningar
.
Väldigt sällan slår in
.
.
.
Det var ju liksom inte meningen
Att det skulle bli såhär
Och det var inte meningen
Att ni skulle skrika sådär tyst
Så att bara den som verkligen lyssnar
kan höra
Och alla som helst förnekar det som sker
får tomheten i ryggen och framför ögonen
Smileys vet ni, inga leenden men
Hejhurmårdu
Tackbarabrasjälvdå
Jotackbarafint
räcker liksom till för vissa
Och för andra inte
.
Och förlåt, nu svamlar jag igen
(och samlar, på minnen och ord och bilder och allt,
"jag samlar på dig")
Men jag är en sån som gärna blundar
Och ändå kan jag inte undgå att se
Att allt inte är perfekt,
och det vill jag så gärna att det ska vara
Så förlåt, snälla, sluta bara
.
Det var ju inte meningen
.
Att det skulle bli såhär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar