Pusslaren

Shit, vad mycket jag har börjat bry mig om ifall folk läser mig eller inte. 56 besök den här veckan... Hm. Jag känner mig inte riktigt som nån sån där världsbloggare med x antal miljoner läsare om dan... popularitet. Är det bara jag som har som mentalt mål att skriva i genomsnitt minst två inlägg om dan? Jag måste vara skum. Det här är mitt fjärde idag tror jag... bäst alltså.
..
..
..
Dom brände grönan och skolan står där ensam nu
Och cykelställen står tomma än trots att loven är slut
Dom fäller kastanjeträd i allén framför skolgården
Och jag rör mig tyst, hör inte hemma här, jag är vålnaden

Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl
Dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar?
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma?

Dom gräver i parken, och frosten i marken blir ett försvar
Och vid hörnet av kyrkan, där järnvägen går har dom spärrat av
Nån ligger i gräset med frostiga kläder så stilla och vit
Och blåljusen blinkar, tänk vad man kan göra med en liten kniv

Och jag vet inte varför, men jag återvänder alltid hit
Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändra' mitt liv

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar?
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma?
Var det dig jag såg, som ett spöke från döda drömmar?
Var det dig jag såg, har jag äntligen lyckats glömma...