Thank God, it's friday

Jag kom på att jag ganska snart fyllar födelsedag! (närmare bestämt den tredje oktober, för er som inte visste det men mer än gärna skulle fira mig om ni bara visste när det skulle ske) Här kommer min önskelista, för alla (observera: sarkasm) som tänker ge mig en present men inte har kommit på vad än:

• En muckla (som dom där i Pettson, ni vet)
• Ett stort pussel med massa bitar och detaljerat motiv
• Kläder - koftor, t-shirts, scarf, jeans, stövlar
• Pärlor, scrapbooking-prylar
• Ett sånt där snyggt randigt block från Åhléns, A6 (fast med blanka papper)

Yeah! Nu känner jag att jag har varit extremt produktiv. Så, hit med grejerna! (eller inte, ta det inte seriöst, då får jag dåligt samvete och sånt har jag redan tillräckligt av)

Kom bara att tänka på boken om Madicken, när hon frågar sin mamma vad hon önskar sig allra, allra mest i julklapp, och mamman svarar: "Två riktigt snälla och söta flickor!" Och då undrar Madicken med blanka ögon, "Vad ska du göra av Lisabet och mig då?" Underbart.

På tal om det, eller alltså på tal om frasen "det tycker jag är helt underbart" som används minst en gång i vart och ett av de 26 kapitlena i den fuckade boken Räddaren i nöden;

JAG HAR ÄNTLIGEN LÄST UT DEN!!! Fett skönt. För alla er som fortfarande tragglar med den; det blir inte bättre. Den där ständiga känslan av att nånting snart måste hända hänger liksom bara i, och hela boken känns bara som en lång fet väntan på något som aldrig kommer. Man tycker ju att de kunde tagit i lite i slutet och typ låtit alla huvudpersoner dö, men inte ens något så makabert och psykopatiskt vill författaren låta avsluta denna totalt meningslösa bok.

Så, nu har ni hört mina åsikter om den ^^ Fast hela poängen var ju egentligen att förmedla att jag har läst ut den. Men vem som är den där jävla räddaren i nöden har jag inte lyckats klura ut än, om svaret är självklart och jag bara dum som vanligt så vore det vänligt av er att avslöja sanningen så jag åtminstone har någonting att komma med på boksamtalen sen.