Tjo.
Det är lite intressant, nu när man har träffat Winnerbäck känns det som att man har gjort allt i livet som man borde göra. Och då kan man lika gärna dö. Jag vet inte, det låter förmodligen rätt skumt, men jag skulle inte ha något emot det just nu. Enda kruxet är att jag har gått runt i ett halvår och längtat till konserten den 21a november, och att då inte få gå på den skulle kännas lite synd. Så kanske ska jag vänta tills efter den då... Men bara så att ni vet; om ni får höra att jag har dött i slutet av november så kan ni ju tänka på att jag i alla fall var lycklig den där onsdagkvällen på Annexet, och att jag bara kände mig färdig helt enkelt.
Idag ska vi genomföra en stört skum labb som går ut på att plumsa ner CD-skivor i vattnet och se om dom börjar dansa kongo eller kanske plantera tulpaner. Om typ sju veckor ska vi se om det har hänt något... Rätt segt, med andra ord. Klockan 11 ska vi i alla fall befinna oss utanför Aquaria, as if man hittar dit men det löser sig nog. Om en halvtimme går mitt tåg, så jag måste nog lämna datorn nu. Ha det så fint där ute - Hej då, vi kanske ses nån gång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar