(Känner att det blev lite mycket S i titeln, typ allitteration eller vad?)
Imorse vaknade jag till Green Day-låten såklart, bara för att jag kärlekar den så otroligt mycket. Än så länge har ingen kommit och försökt väcka mig ur den mardröm det somliga dagar känns som att jag lever i, men dagen är inte slut heller, så vem vet.
Jag har pluggat, ätit lunch och sen varit på en långpromenad med mamma, pappa, farmor och Charlie vid Södergarn. Idag är en sån där dag som man önskade att alla höstdagar vore, ljus och klar och ganska varm. Ännu är löven inte riktigt sådär knarkröda (vilken beskrivning; knarkröda...) som jag älskar, men det kommer väl. Någon gång mellan min (och Zlatans, Gwen Stefanis och Ashlee Simpsons) och mammas (och Winnerbäcks, och Isaks) födelsedag brukar det vara som finast, och då fan ska jag ut med kameran. Jag saknar den så! Visserligen har vi äntligen fått mormor och morfars nya kamera nu och den är jättebra, förmodligen finare och med fler finesser än vår, men det är ändå inte samma sak... Det kanske funkar som med relationen till en bil ungefär, eller ett hus. Eller levande varelser också, för den delen. Det blir inte riktigt samma sak... På onsdag får jag tillbaka vår egen kamera, för då kommer mormor och morfar och kusinernas familj hit eftersom jag fyller år. Då kan jag knarka Finepix igen ^^ (L)
[Jag knarkar Winnerbäcks senaste skiva. Seriöst, den är så sjukt bra! Sitter med texthäftet framför mig och läser, sjunger med och kladdar i häftet. Trycker på play när skivans tolv låtar tar slut, och dem börja om på nytt igen. Bäst är nog "Innan mörkret faller", "Jag fattar ingenting", "Kom hem nu" och "Tidvis". (Haha, det höll på att bli typ hela albumet där xD) KNARK, så jävla bra!! Det är så roligt att se hur en människa utvecklas på det där sättet, att genom hans musik kunna jämföra den han är nu, med den han var för tio år sen. Vissa tycker att Lasse var bättre förr, som allt annat i så fall, och jag ska inte säga att han var sämre då. Men han har förändrats på ett positivt sätt ändå, och hans låtar har ändrat karaktär från de fartiga, fiolfyllda och kritiska bitarna till en lite mer dyster variant, och mycket mer beskrivande, men ändå minst lika bra. Jämför man "Dans med svåra steg" och "Daugava", tror man knappt att det är samma person som har släppt skivorna. Det är samma röst som sjunger, om än en aning förändrad, men varken texterna eller melodierna är likadana. Och jag menar bara att det är roligt att se hur en människa förändrats genom åren.]
Min kolasås och chokladsås ligger kvar hemma hos Cicci fick jag just veta, det är lite komiskt eftersom jag hade ställt tuberna i hallen för att inte glömma dem. Hur i helvete lyckas man missa dem sen i alla fall?! Det måste väl vara jag för att klara av något sånt... Komisch. Får väl träffa henne ikväll och hämta hem dem igen xD
Shit, vad läskigt, det känns som om jag har blytyngder på axlarna. Hela kroppen känns som om den håller på att säcka ihop totalt i stolen, typ "Jag går nedtryckt i två alldeles för grova skor", eller något i den stilen.
Nu kommer pappa och Charlie hem, dom har glott på sonen som har spelat fotboll. Nu måste jag plugga :D (fast det har jag behövt göra länge och än har det inte blivit gjort...) PUSS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar