Hallå. [citerar en av Winnerbäcks nya låtar, dom är så otroligt bra allihop <3<3]
Labben idag var så otroligt spännande att jag inte ens orkar berätta om den. Efter det fick vi en guidad tur på Aquaria bland alla rockor och hajar, det var rätt intressant faktiskt eftersom vi hade en väldigt duktig guide. Alla glassade vidare till sergels torg för att förtära lite käk (åtminstone jag var SÅHÄR nära på att kollapsa av svält). Jag och några till åt i Kungshallen, några andra åt kinesiskt. På vägen till Medelhavsmuseet gick vi förbi Bengans, så jag gick in och fick lite fina affischer på Lasse, och klockan tre träffades vi igen på museet. Den turen var inte lika spännande och lyckades inte hålla alla av oss vakna hela tiden, men det funkade ändå. Alla fann det i varje fall väldigt bra att det fanns fällstolar på museet som man kunde bära med sig till de olika montrarna! Jonas var dock lite missnöjd med sin, så han slog sönder den i stället och konstaterade att han inte skulle äta någonting den kommande veckan. Jag försökte bära Christofer, utan framgång i början men desto mer framgångsrikt det andra försöket. Adam verkade en aning skeptisk mot min förklaring till det konstiga beteendet ("Han försökte ta mig bakifrån!"). Christofer har nu beslutat att hyra in mig som bärare i trapporna i skolan, för 10 kr per gång. (Jag fattar inte att idioten inte bara hittar en lärare som han kan glassa i hissen med, men men...) Easy money? Inte helt säker, det är inte någon "om han får en växtspurt och blir typ en meter"-person vi pratar om... ;D
I tunnelbanan på vägen hem stod det en kille med sin mamma och körde Bulleri bulleri bock, typ växlade mellan tio fingrar och inga alls, och så helt plötsligt ställde han sig bredvid sin mamma och sa "Jag älskar dig!". Så jävla gulligt! Sånt sa aldrig jag när jag var liten.
Sen när man kom ner till Lidingöbanan såg man chauffören stå och andas lite på perrongen, och fasan i hans ansikte när han såg en hel hord med människor komma från tunnelbanan kan bäst beskrivas med hans reaktion: Med ett språng kastade han sig in i tåget för att hinna iväg innan vi hann stiga på, men tyvärr var hans föråldrade leder inte tillräckligt snabba för oss som hade tänkt oss att komma hem inom den närmaste halvtimmen, så vi lyckades få upp dörrarna och hoppa in innan han hade hunnit köra iväg.
Det är lite intressant att studera hur de arbetande på de kommunala färdmedlen tänker... Eller inte tänker, för den delen, för det är ju inte alltid dom gör det.
Nu har jag nästan kommit 2/3 i Die Brüder Löwenherz, fett stolt! Och Krissi säger att jag har blivit bättre på tyska, då blir jag glad :)
Nu måste jag bädda farmors säng, för hon anländer tydligen (lite oväntat) om typ en kvart... taggat!! PUSSEL <3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar