Gnäll

Först måste jag bara säga att en kompis idag under lunchen uttryckte spekulationer i att en snowboard förmodligen skulle rosta om man använde den som wakeboard. Yeah right, säger jag bara. (vad är snö gjort av?)

Är på extremt dåligt humör, "I've dropped my suck", skulle man väl kunna säga. Har allvarligt talat inte gjort någonting produktivt under dagen, bortsett från en pinsamt dålig världskarta på SO:n och några värdelösa mattetal. Har äntligen fått låna boken "Blod och död" som jag ska se till att läsa klart illa kvickt nu. Hade ju tänkt att åka till stan idag, men jag mår för dåligt för att palla. Å ena sidan kommer jag förmodligen må sämre av att vara i stan, och jag måste ju må bra till seglingshajken, men å andra sidan har jag knappt någon nytta av att må bra till seglingshajken eftersom jag blev extremt otaggad över vissa fakta kring evenemanget. Dels vissa personers inställning, och dels det faktum att jag antagligen kommer bli ensam ansvarig över en avanti med några andra personer i. Inte så kul om någon faller i vattnet, och man sen inte kan hitta människan. (Som några ungdomar från en annan Lidingökår fick uppleva för bara några år sedan) Såhär års överlever man ungefär... en halvtimme i vattnet. Jippi. Lisa försökte jämföra med sin gympa: "Men du måste tänka lite positivt, Malin. Tänk på min gympa, jag kunde tänka inför varje träning att jag kanske kommer dö, men hur kul blir det då för mig och alla andra?" Och jag ställde lugnt frågan "Vems liv har du ansvar över under träningarna?". För jag är ensam ansvarig för andra ungdomars liv, oavsett väder och vind, vad som än händer.

Det är lite intressant att studera livet på håll, liksom utifrån. Som om man bara var åskådare, samtidigt som man lever det, eller i alla fall försöker. Måste bara citera boken jag just läser: "Jag känner mig lite som en laboratorieråtta, samtidigt som jag känner mig som forskaren som med ett stoppur i ena handen och förstoringsglas i den andra iakttar råttan... Schizofrent." Oavsett, man lär sig en del om sig själv, och andra, då. Igår var jag nästan lycklig, eller i alla fall speedad ett tag. Jag har länge gått och längtat efter den långa lugna onsdagseftermiddagen som jag ska tillbringa i stan för shopping. Och vad händer? Jag mår piss och är jättelåg. Då kunde jag väl lika gärna sett till att åka till stan någon av de där lyckliga dagarna, när jag hade lust? (Det är sådana slutsatser man kan dra om man inte har något bättre för sig än att iaktta livets olika skeenden.) Annars kunde man kanske se till att aldrig ha några såna där riktigt låga dagar, utan försöka få alla hyggligt bra. What makes my day?
1) Glada människor. Folk som är jättenere, tysta eller bara trötta förstör direkt humöret på en.
2) Glada människor som bryr sig. Som orkar vara med en eller kanske se till att man hänger med (mina hundögon är helt uppenbart inte i närheten av så effektiva som de borde vara. Eller, borde förresten. Det är väl inte Guds mening att man ska vara omtyckt jämt). Personer som försöker visa uppskattning istället för att bli irriterade och arga när man tycker illa om sig själv.
3) Något roligt att se fram emot. Just nu har jag bland annat sommarlovet, gymnasiet och Winnerbäckkonserten. Den lilla haken är dock att jag förmodligen inte kommer ha någon att vara med på sommarlovet, att jag inte kommer bli mycket lyckligare av att börja gymnasiet och att min tilltänkta "partner" lär ha tröttnat på mig totalt vid det laget - om så inte redan är fallet.