14 maj 2007

Om att förlora men tro sig vara vinnaren i spelet

Att studera människor på nära håll är ganska intressant. Jag känner en människa som, när man väl börjar studera honom noggrant, har - precis som alla andra - ett enormt behov av att sätta sig på andra, för att inte själv hamna längst ner. Visst, det gör honom inte till en speciell person, snarare tvärtom. Men ändå. Det är intressant att se hur en människa som varit så sig själv, så olik alla andra och så oberoende av att bli det, förvandlas till en människa som kanske fortfarande inte passar in (han är inte ensam), men som gör sitt bästa för att göra det. Han vill plötsligt ha rätt märken, rätt jeans och rätt musik, och därför har jag börjat räkna honom som förlorad. (Som jag har varit i många år redan, så jag anklagar honom inte för någonting) Han kan inte ha hört ordentligt när jag sjöng "bli aldrig som jag...", eller inte ha förstått innebörden på riktigt. ELLER så fanns det helt enkelt andra, som sjöng högre och på ett enklare språk, och framför allt inte Hellström. För någonting fick honom att tappa greppet, precis som jag gjorde (förutom att jag aldrig hade det på samma sätt som han). Vad jag tänkte komma till är att han nu, i panikslagen rädsla för att hamna underst, gör vad som helst för att bli accepterad. Man hade ju kunnat hoppas att han hade ställt upp för att rädda en ur diverse situationer, men istället tar han chansen att själv få briljera och trycka ner någon annan. Om jag pratar om en händelse som var väldigt rolig och väldigt konstig, så säger han (istället för att skratta med åt hur skumma vi är) något i stil med "Asså Malin, vad snackar du om? Det är ingen som fattar vad du menar, det blir bara pinsamt för dig när du håller på sådär!" Vad som helst för att få vara bättre än någon. Och så många gånger som han själv varit i samma situation kanske man kunde hoppats att han skulle vilja befria andra från samma sak, eller så är det bara tvärtom: alla andra förtjänar också att vara där. Det är väl någon typ av självbevarelsedrift skulle jag tro... Jag är likadan själv.


[Det är inte så lätt att vara sig själv när alla andra vill att man ska vara någon annan]

Inga kommentarer: