Dååålig dag. Redovisningen gick okej ända tills några i publiken inte kunde låta bli att göra sitt yttersta för att hitta någonting att klaga på, istället för att ge konstruktiv kritik. När de hittat det som vi gjort fel började de diskutera prisklasser på mopeder och bilar (vilket inte riktigt kändes som vårat ämne, som Danne påstod) och jag tappade sugen.
(Men vadå, spelar det någon roll eller? Skulle någon av dom tycka om mig bara för att jag var som dom, eller som dom vill att jag ska vara? Jag tänker fan inte sluta, och låt dom tala illa om mig, och Neej, du kan inte bara "inte låta mig".)
Sen hade vi utvärdering och alla fick skriva av sig lite av all den skit vi så länge velat kasta över vår kära handledare (och dränka henne i). Kändes rätt skönt men jag känner på mig att dom fattar vem som är vem oavsett huruvida man skrev namn eller inte...
Har alldeles för mycket att göra i förhållande till hur pigg jag är, längtar bara till lördag kväll när allt (nästan) är över.
[och för att utveckla mitt svammel om burspråk tidigare idag kan jag ju fortsätta med att säga att det förmodligen är mitt modersmål. Jag menar, alla har vi ju varit instängda, mer eller mindre, men är det inte vi som stänger in oss i oss själva som har det värst? Jag menar, alla talar vi samma burspråk nu, vi har hållits i det här fucking högstadiet i fyra år och snart är det över, men är det inte ännu värre för dom som visslar för tystnaden? Dom som sjunger i mörkret utan att få respons...? Det är jag. Fattar ni det era döva jävlar, vi kunde fan sjungit opera och spelat metal på högsta volym - ni skulle ändå inte höra.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar