Garanterat.
Igår när jag hade cyklat hem från Skärsätragården råkade jag slita av ena örhänget när jag tog av mig hjälmen. Ploppen hittade jag direkt, och jag insåg efter en stunds letande att det var omöjligt att hitta själva stenen. Jag bad en snabb bön i huvudet (vadå, gör inte alla det? haha) i stil med "låt mig hitta den, och ta pengar från min plånbok om det behövs - bara jag inte själv vet om det", ungefär. Och gissa vad? Några sekunder senare hittade jag det precis bredvid kanten till rabatten, under lite skräp och smuts. That's why people believe in God.
I övrigt hann jag rita en peace-hand som sitter på kylskåpet, och en liten kärleksförklaring till Ekorre. Vart lite Kom såklart, och lite halvseriöst spelande i musikrummet med Johanna, Jo, Kalle och delvis Erik Bergström. Najs!
Charlie har kennelhosta, en hosta som hundar får och som hundarna hos hans dagmatte har smittat honom med. Jag har precis också fått ont i halsen och hostar, så förmodligen har jag också blivit smittad. Yes! Jag har alltid känt att jag har en bit hund i mig. Typ det där fenomenet att man - trots ålder och mognad - inte kan sluta jaga sin egen svans. (Bortsett från att jag inte har någon...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar