I = Indisk guru
B = Buddistisk munk
M = Malin! :D
Syftet med den här lilla uppgiften är att lära sig mer om de tre religionerna kristendom, buddism & hinduism och öka förståelsen för likheterna och skillnaderna mellan dessa. Samt även att bli bättre på att skriva på hög nivå, göra bra jämförelser och dra relevanta slutsatser.
Jag satt på ett gammaldags tåg på väg mot Hanoi i Vietnam, Sydostasien. De inrökta sätena och det monotona dunkandet från tåget ingav en lite mystisk känsla som fick mig att tänka på Sibiriska järnvägen, som man hört så många historier om. I samma kupé som jag satt en indier och en mongol. Vi började prata med varandra på engelska, och jag fick veta att indiern var guru, alltså en hinduistisk andlig ledare. Mongolen var buddistisk munk. Till en början pratade vi mest om vardagliga saker, men samtalet kom snart in på djupare områden inom religion och livsåsikter...
På buddistens fråga om vad vi gjorde på fritiden svarade jag att jag seglar, för att det är så underbart och "verkligen livet!". De båda andra reagerade genast på mitt påstående, och ansåg helt uppenbart att livet hade betydligt viktigare syften än så. Buddisten ansåg att livets mening är att finna ut meningen med livet, alltså att när man har levt färdigt och har uppnått Nirvana blir man så upplyst att man ser livets mening.
M: Men jag menar, man kan ju inte gå runt och grubbla hela livet på varför man blev skapad och så. Man måste ju passa på att göra sånt man verkligen gillar innan livet tar slut!
I: Men livet tar väl aldrig slut?
M: Gör det inte? Är du odödlig, eller vadå?
B: Nej, men man föds ju alltid om till något nytt!
Det här synsättet hade jag knappt ägnat mer än en tanke då och då. Det fanns inte i min sinnevärld att man på riktigt kan födas om till något nytt när man har dött - i så fall är det ju helt onödigt att stressa sig igenom livet, om man ändå får en ny chans!
M: Jaa, ni kanske har rätt. Att jag inte tänkt på det tidigare! Då hade jag ju sluppit känna den där pressen över att inte ha hunnit med allt jag velat innan livet tar slut. Men jag undrar vad jag har varit i mina förra liv då?
I: Det vet man egentligen inte. Men du verkar ju ha ett bra liv nu - du är varken fattig eller sjuk - och det tyder på att du har skött dig bra i ditt tidigare liv.
B: Det tror jag också. Vad kallar ni hinduer återfödelsen?
I: Själavandring.
Det tyckte munken var konstigt. Han berättade att för buddister är det inte själen som spelar roll, det är karman.
- Karma? Vad är det för något? Frågade jag, och indiern berättade att Karma är summan av alla ens handlingar i livet, goda som onda. Om ens karma är god återföds man till något finare än om karman är dålig.
B: Men hur är det med er kristna – vad tror ni händer efter döden?
Innan jag svarade på den frågan var jag tvungen att tänka efter lite. Själv vet jag faktiskt inte riktigt. Jag berättade för de andra två att en del nog tror att man lever vidare som en hund eller något (efter den där filmen, ni vet, där en man dog i en bilollycka och vaknade upp som en hund). Det är också många som tror att de döda sitter uppe på ett moln och käkar chips tillsammans med Gud och några änglar, och glor ner på oss på jorden.
Buddisten reagerade på "med Gud" och frågade genast:
- "Med Gud"?! Vadå, gudarna menar du väl?
Jag förklarade att för kristna, judar och muslimer finns det bara en gud. Troende anser väl att det är Han - the one and only - som har skapat hela världen.
- Och ni har flera gudar, eller? Frågade jag sedan.
I: Ja, väldigt många. Alla har varsin syssla, varsitt ansvarsområde. Till exempel finns det en kärleksgud och en som är gud över barnens skolarbete. Men vad tror du då? Vad händer när man dör egentligen?
Jag berättade om den bästa förklaringen jag har hört. Det var en jämförelse mellan att vara död och att ännu inte ha fötts. Hur det känns att vara död vet vi aldrig riktigt, eftersom vi inte minns hur vi hade det innan vi föddes. Det kändes som en rimlig förklaring, som var lätt att ta till sig.
B: Smart! Men jag hoppas ändå att du blir en prinsessa i ditt nästa liv.
I: Prinsessa?! Ähh, hon ska ju bli ko för tusan!
M: Que? KO? Trampa runt på en lerig äng och idissla hela dagarna?
B: Haha, jaa. Korna är heliga i Indien.
M: Aha. Men jag ska bli en fiskmås!
Och blev jag tvungen att definiera den drömmen litegrann, eftersom det bara är min egna lilla tro och inget generellt inom kristendomen. Vilket de andra kanske skulle kunnat tro annars...
Själv berättade indiern att han satsar på att samla ihop en så bra karma som möjligt för att kunna bli en ko. Om han klättrar uppåt på kaststegen genom sina olika liv, kanske han till slut uppnår det högsta kastet. Munken hade inga särskilda framtidsdrömmar om att uppnå en viss samhällsstatus eller så. Det viktigaste för honom var att få ett bra liv och en mysig familj.
När vi klev av vagnen i Hanoi och skiljdes åt, för att förmodligen aldrig träffas mer, var det många tankar som snurrade i min hjärna. Men framför allt tänkte jag på hur viktigt det är att få vara med om sådant här - och inte bara gå runt och tro att allt är som hemma, och att alla är som vi. För så är det inte. Alla är vi olika, på ett eller annat sätt, och det är inget fel med det. Det är bra med variation, och det är bra att lära sig att alla är lika mycket värda oavsett bakgrund, folkgrupp eller tro.
(Okej, det där lät klyschigt.)
Källor: Mig själv!:D
Haha, tänkte publicera det här nu bara på skoj. (Jag menar, jag skiter väl i om någon annan kopierar den. Vems problem är det i slutändan?) Naajs!:D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar