Klimatet är lagom? Jag kan ha fel.

Det regnar ute. Mitt humör ligger på en extremt låg nivå, främst pga vår fantastiske handledare. (Men jag är för rädd för att nämna några namn i sådana sammanhang, "lära av sina misstag", heter det.) I vilket fall, hela dagens arbete (som visserligen inte sträcker sig särskilt långt) har just gått förlorat i och med att vi insåg att det ämne vi först valt, Miljömärkning, inte har vidare mycket att göra med Klimat. Fuck it.

Just nu skiner solen genom ett smattrande ösregn, och jag gick ut för att se om där väntade en strålande regnbåge på vilken jag kunde vandra till lyckans land. Så var dock inte fallet, tyvärr.
Själv sitter jag och tröstäter Digestivekex och filosoferar. Jag har just insett att jag är både för djup och för praktisk för mitt eget bästa. Jag kastar mig mellan känslosamma funderingar, poesi & "Meningen med livet"-dilemman och rent fysiskt arbete & effektivitet. Ibland är jag en ledarmänniska som vill styra och ställa, och ibland ger jag mig och orkar inte bry mig. Jag kan vara bra, men inte bäst. Dålig, men inte sämst. Och dom säger att Lagom är bäst (Lätt & Lagom?), men jag är inte lagom (och definitivt inte lätt). Jag är tvärtom för mycket av allt.

Fick en plötslig lust att skriva något i begravningsstil typ "och det är med dessa ord jag tar avsked för denna gång...", bara för att, men folk skulle misstolka det så jag tror inte jag skriver det. Detta är givetvis en Kent-dag, precis som ganska många i livet, och jag är ett nervvrak.

Hade gärna skrivit ett überlyckligt inlägg i förrgår, bara för att tala om att vi förhoppningsvis ska på Winnerbäckkonsert i höst, men jag hann inte och nu är jag inte überlycklig längre. Men 09:00 på torsdag släpps biljetterna i alla fall, för alla eventuella intressenter.

Och nu måste jag bara citera Jocke Berg: "Du är värd att dö för..." Fast än så länge vet jag inte vem jag tillägnar det citatet. Kanske alla andra, jag menar det finns nog någon i hela världen som skulle dö för just dig. Och ett till, definitivt till alla på hela jorden (fast kanske mest mig själv ändå): "Om att ge sig själv en chans..." - Gör det. (Och ännu ett citat bara för att understryka uppmaningen: "Lillebror, bli aldrig som jag..." [Håkan Hellström] Största rädslan egentligen. Att någon ska råka bli som jag - världen klarar väl bara av en, om ens det.)

Tänk om jag har fel... Jag kan ha fel...