Tjo!
Som det förra inlägget kanske antydde så blev jag lite stressad i morse, då Lena lovat att vi kunde stanna hemma om vi inte fick några sms, och sedan ändå skrev till Klara att vi skulle ha engelskalektion. Och inte fan att vi fick några sms...
Det löste sig i vilket fall, jag hann hämta ut glasögonen och lyckades cykla till skolan innan engelskan började. Efter lunchen hade vi historia och sedan idrott, under vilken jag tyvärr inte gjorde någonting. Slog lite på en badmintonboll. Insåg att jag suger på badminton. Tappade sugen och läste någons Pirajatidning.
Sedan trampade jag hem i det oerhört lyckliga vädret, som bäst beskrivs med ord som snöblandat regn, iskalla vindar, småspik i ansiktet och fantastisk motvind på Lidingöbron. Ni kan förhoppningsvis föreställa er hur det var och i vilket fall lär ni väl ha upplevt ungefär samma väderlek under dagen. I stället för att cykla direkt hem tog jag en "liten" omväg till Lidingö centrum som visade sig kosta mig en hel timmes dyrbar tid - jag har gått runt och frågat efter sommarjobb på i princip varenda ställe i Torsvik och centrum, men antingen har de redan planerat sommaren eller så måste man vara 18. Det suger! Sammanlagt har jag lämnat CV endast på två caféer och i två affärer, vilket känns lite klent... Man kan ju i alla fall hoppas att de ställen där man inte behöver vara 18 ser till att välja oss andra då. Har man väl fyllt 18 kan man ju bara välja och vraka bland allt världen har att erbjuda... Utom spriten på systemet.
Min lilla nätta tripp resulterade i att jag blev en halvtimme sen till flöjten och bara hann spela igenom alla låtar en gång, men det var inte så farligt eftersom det var repetitionen i Bo som var viktigast. Så dit bar det, i Annas lärares bil, och väl där var vi tvungna att hitta rätt hus bland alla som fanns att välja på. "I det där huset har *den andra läraren* varit i alla år, och känner jag henne rätt så kommer hon inte flytta på sig i första taget" sa Birgitta, och om ni hade sett den här människans kroppsbyggnad skulle ni insett det komiska i det uttalandet. För övrigt lyckas hon (den okända läraren alltså) alltid agera väldigt favoriserande och överbeskyddande gentemot sin egen elev, samt klämma ur sig fraser som "Man måste känna musiken!" - varpå Anna svarar med ett smått sarkastiskt "Mm"... Hon bad också sin egen elev att "räkna högt för sig själv i huvudet". Då lät jag undslippa mig ett skratt som förmodligen inte gjorde mig mer populär i hennes ögon, men alla har en botten att nå eller hur? Om jag skrev en lista över folk jag helst skulle vilja bli omtyckt av skulle hon inte hamna topp 100.
Jag var inte hemma förrän efter 8 och då intogs fisksoppa. I ett försök att kombinera viktväktarnyttighet med miljötänkande bestod den av fisken Alaska Pollock (som man rekommenderas att äta), rotsaker och buljong - YESH! Det är ett hårt liv vi lever. (Mest av allt saknar jag glass och choklad...)
Nu planerar jag att plugga hela natten. Vilket liv jag har ^_^
Pussel på er sötnosar! Sov gott ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar