Jag cyklade till skolan idag igen (det är så skönt att slippa allt tunnelbanefolk när det är fint väder :D ). Hela förmiddagen ägnades åt fucking söndertråkiga Nationella prov i engelska. Sista stycket i hörförståelsen handlade om ungdomar som droppar av skolan eftersom de har svårt att relatera skolan till livet - jag kände mig starkt berörd, eller inte riktigt eftersom jag höll på att somna under hela övningen, men ändå. Det kändes som mig i alla fall.
På engelskan fick vi jobba var vi ville, och vår grupp valde att inte jobba alls utan käka lunch i stället. För ovanlighets skull var det riktigt god mat, vilket jag visserligen inte kunde njuta fullt ut av eftersom min tallrik var i princip överbelamrad med sallad, men andra njöt desto mera. Vi hade lång rast som spenderades i Vanadislunden igen, under ivrigt diskuterande hur att bäst supa Styrud under bordet. Värt att notera är att hon faktiskt var närvarande, så vi snackade inte skit i hennes frånvaro. ^^ Sedan var det ju då historia med världens bästa vikarie (Malin lycklig)! Vi såg på en film om förintelsen som var i det närmaste komisk, vilket var väldigt sorgligt. På något sätt har man lyckats förlöjliga det hela så att det som egentligen är en fruktansvärd del i historien utförda av varelser som man helst vill avsäga sig all typ av besläktning med, blir till en fånig liten camping återgedd på ett sätt som bygger upp en tjock mur mellan den världen och oss. Jag kan verkligen inte förstå varför vi skulle se den, eftersom vi ägnade mer tid åt att garva åt hur dålig den var än att verkligen försöka sätta oss in i situationen. Tänk er själva; filmen bygger på en mix av filmsnuttar i färg från "nutid" (visserligen spelades filmen in -55 eller så, men ja...) och svartvita foton från tiden då koncentrationslägrena var i bruk. Till filmens hörs en berättarröst som låter precis så hurtig som alla sportkommentatorer gjorde i TV förr, och i bakgrunden spelar glad musik. Hur berörande kan det bli på en skala?
Berättarrösten:
'Jag är oskyldig', sa SS-soldaten.
'Jag är oskyldig', sa officeraren.
De sa att de var oskyldiga.
- Asgarv xD - finns liksom inte mycket annat att göra, trots att det hela egentligen bara är tragiskt. Jag har i alla fall sett filmer om andra världskriget och förintelsen som gjort lite större intryck på mig än den här gjorde... I alla fall på ett annat sätt.
Vi fick höra att Aaron snart ska åka hem till USA, vilket utgjorde ett stor sorgmoment för jag tror alla i hela klassen. I alla fall för mig... :( Lätt att vi gör nåt fint åt honom i alla fall, som rosen fast i större format. Och han sa att vi kunde maila honom sedan när han var hemma och var arbetslös ^^
Jag trampade till frescati, chillade i solen i väntan på de andra och sedan kastade vi frisbee. En aktivitet som var svår att utföra under maximal precision med tanke på väderleken - mitt ute på en stor äng i storm är det inte enkelt att få plastsaken att göra som man vill. Vilket i och för sig mest var bra, då alla hade något att skylla på... Det kändes sådär lagom kul att Neal gick runt och typ vägrade släppa mig med blicken, sa saker som "bra Malin" hela tiden och verkade allmänt tro att jag vilken sekund som helst kunde rota fram ett brännbollsträ eller något ur backen och försöka döda mig själv med det ^^ Egentligen är det ju gulligt att han bryr sig. Det är bara det att folk inte har något för att bry sig om mig - det spelar absolut ingen roll. Lägg ert medlidande på någon som har vett att uppskatta det i stället. ♥
Jag cyklade hem i det underbara vädret, duschade och skyndade till flöjten där jag insåg att min lärare var ledig. Så det var bara att trampa hem igen... Lyckligtvis tar det ju bara tre minuter. Åh, vad jag saknar att bo nära skolan! Det enda som var bra med Bodal... Jag chillade vid datorn i stället, åt middag med mamma och fortsatte leka msn + blogg + historia (dock mycket lite av den sista faktorn).
Dagens bästa: Aaron :D
Dagens sämsta: Har ännu inte kommit på något faktiskt! Men för att ta någonting säger jag väl att vi har så fruktansvärt mycket plugg då.
Dagens låt: Du är ånga av Kent
Dagens klädsel: Först jeans och ljusorange pikétröja, sedan vita shorts och vitt linne, just nu leggings och stor skjorta. :)
Så vi taggar kort skoldag imorgon då, och valborgsfirande! Kan man vara annat än lycklig? ^^ Hoppas verkligen att alla ni mår lika bra som jag! Puss & Kram ♥
Maybe I'll count the stars until dawn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar