Ingenting

Jag är en av alla dem som ogärna ger upp hoppet på att saker går att förändra. Jag antar att det till stor del kommer från mina föräldrar, som aldrig sitter hemma och ser barnens skolgång gå åt helvete utan att försöka göra något åt det. Jag var den som jobbade hårdast för att få ihop ett möte med historialäraren om hans undervisning och bedömning, som visserligen var totalt bortkastat men det berodde mest på hans inställning. Nu har vi fått massa kursevalueringsmail från Lena som de vill att man fyller i, och jag kände för att vara lite konstruktiv och skriva något i kommentarsrutorna under. I vissa skrev jag till och med väldigt mycket, inte för min skull men för alla som kommer efter oss.

Och det är då jag inser att jag hatar vrg ibland. För vad händer när man varit inloggad på sharepoint i fem minuter utan att göra något? Man blir utloggad. Man blir utloggad! För i helvete, om de nu vill ha konstruktiv kritik ska de väl inte motverka alla som verkligen tar sig tid och energi åt att ge dem det?!

Förlåt. Rent jävla meningslöst inlägg, jag vet, men jag hatar alla som bara gör allt för att motverka en. Jag hatar när folk dömer en, tvingar en att välja mellan två personer, nedvärderar andra för att själva kunna känna sig bättre och - som i det här fallet - viger sitt liv åt att göra tillvaron så jävlig för andra som det bara går.

Det är rätt mycket jag hatar egentligen.




Och så finns det många saker - och personer! - som jag älskar. Faktiskt. Jag är väl rätt dålig på att komma ihåg att säga det, men jag tänker det i alla fall. Varje dag. Som ni gör värd att leva. (Den enda haken är att jag väger upp för er underbarhet, men ni är tillräckligt fina ändå)

Tåvja nu, för första gången på öh, två dygn eller nåt. Ja tack. Imorgon peppar vi redovisningspluggande hos Linnea i Järna, och sedan har jag flöjtkonsert på Foresta. Lite städande i huset borde väl också hinnas med, och egentligen lite liv också men det är underprioriterat.

Hoppas ni lever lite nu när det snart är sommar. Sov gott ♥